Frihet för de fångna

Påskvänner!

Ser just att Dagen meddelar att Maryam och Marzieh, två iranska systrar som suttit fängslade nästan hela detta år för sin tros skull, igår släpptes fria mot borgen. De har hela tiden erbjudits frihet mot att avsäga sej sin tro muntligt och skriftligt, men har vägrat. "Vi vill bli frisläppta med heder", sa de.

Bollnäs Missionsförsamling, där min fru är föreståndare, skrev under en lista till förmån för de fängslade systrarna som skickades till iranska ambassaden. Grannförsamlingen i Alfta gjorde likadant. Det känns underbart att systrarna blivit fria, även om många fortfarande lider jorden runt för sin tros skull.

Eller för sin homosexualitet. Jag tycker fortfarande, och har sagt det många gånger, att Stefan Holmström, Stefan Swärd m.fl. tillsammans med Rfsl:s ordförande borde göra ett upprop till förmån för kristna och/eller homosexuella i särskilt Mellanöstern och Afrika: vädja om mänskliga rättigheter för dem i deras hemländer och kraftfullt verka för att deras asylskäl ska väga lika tungt som politiska om de söker sej till Sverige.

Sen tänker jag förstås också på Dawit Isaak. "Släpp fångarna loss!" Första söndagen i advent handlar ju om ett nådens år från Herren, men redan den annalkande Domssöndagen belyser Jesus fångars situation speciellt. "Jag var i fängelse, och ni besökte mej."

Jag var hungrig och törstig, var du där, var du där,
jag var frusen och naken, var du där?

Ohållbart läge i äktenskapsfrågan

Följande insändare publicerades idag i lokaltidningen Ljusnan:

OHÅLLBART LÄGE I ÄKTENSKAPSFRÅGAN

Många verkar tro att äktenskapsfrågan är överspelad i och med riksdagsbeslutet i våras och kyrkomötesbeslutet nu i höst. Tvärtom, säger jag. Det är först nu diskussionen kommer på allvar. Fast på nya premisser.

Som liberal insåg jag tidigt att det finns två liberalt anständiga sätt att se på äktenskapet:

Antingen fortsätter samhället anse att ett äktenskap per definition gäller ett förbund tvärs över könskampsgränsen, ett förbund mellan 1 man och 1 kvinna där man "sover med fienden" och där man, ifall barn uppkommer vid makarnas fysiska förening (vilket i just detta fall är lätt hänt) på förhand har iordningställt det perfekt könskvoterade föräldraskapet. Samtidigt som man är liberalt öppen för andra vuxna, frivilliga samlevnadsformer: samboskap, partnerskap o.s.v.

Eller också avskaffar man denna grundläggande och pedagogiskt lättförklarliga definition av äktenskapet och likställer istället alla vuxna, frivilliga relationer, genom att antingen utmönstra äktenskapsbegreppet ur lagstiftningen eller alternativt föra in även övriga vuxna, frivilliga relationer under det med något slags civilrättslig registrering av alla som vill "gifta sej".

Det som inte, menar jag, är principiellt hållbart är den hållning som givits uttryck för på många ledarsidor i år, där man både kritiserat äktenskapsbegreppets knytning till just 1 man + 1 kvinna och moraliserat över dem som velat behålla den (de s.k. homofoberna), samtidigt som man moraliserat över eller lättsinnigt avfärdar fortsatt "utvidgning" av äktenskapsbegreppet (ett utslag av polyfobi?)!

Men har man infört den vuxna frivillighetens princip istället för heteronormen, kan man väl inte plötsligt börja gräva upp de argument kring reproduktion och biologi som vi nyss gjorde oss av med? Påstår man att frågan gäller allas lika värde, kan man väl inte plötsligt göra skillnad på folk?

Likadant med Svenska kyrkan: Den definition av äktenskapet som kyrkan i Jesus efterföljd har givit (se Matteus 19) var åtminstone möjlig att begripa och förklara. Pastorala undantag för polygami på missionsfälten eller för vissa förbindelser mellan två av samma kön förändrade inte grundregeln. Men när grundregeln nu brutits upp till förmån för ett allmänt "kärleksparadigm" och när Jesusorden nu som det heter "kan utgå" ur vigselritualen för att inte behöva korrigeras, får vi i kyrkan plötsligt ytterligt svårt att motivera varför inte äktenskapet skulle kunna utvidgas ytterligare i kärlekens namn.

"Kärlek är något mellan två personer" försökte förre (S)-partisekreteraren Lars Stjernkvist hävda i dogmatiskt nit. Har han aldrig hört talas om Treenigheten eller polyrörelsen? Jesus talade visserligen om "de tu". Men han talade samtidigt om "man och kvinna", "far och mor" - och det gick ju bra att sätta sej över.

Andreas Holmberg, kantorsstuderande, medlem i Bollnäs församling i Svenska kyrkan

Biskop Sturmark talar

Påskvänner!

Läs Christer Sturmarks Sju punkter för en bättre kyrka! Ska vi välja honom till biskop?

Ge kyrkan mod att lida
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.

Har EFS någon biskop?

Påskvänner!

Spänningen är stor: blir missionssällskapet ELM:s (tidigare BV, bildat 1909 och skilt från EFS 1911) missonsföreståndare Roland Gustafsson ny biskop i Missionsprovinsen? Han gick i varje fall vidare till andra valomgången, eftersom ingen kandidat fick mer än 50% av rösterna i första. Enligt uppgift räknas nu inkomna poströster.

Skulle Roland Gustafsson väljas till biskop (hans kvarvarande motkandidat är Bengt Birgersson, nuvarande "provinssekreterare"), så kommer han först att prästvigas (Manfred Björkqvist, Stockholms förste biskop, var inte heller prästvigd när han valdes) och sedan biskopsvigas. Blir mycket intressant - det skulle förmodligen betyda mycket för Missionsprovinsens legitimitet som Svenska kyrkans arvtagare om ELM-BV anslöt sej till denna kyrka i vardande (som jobbar på nordisk snarare än nationell basis - närmast i tur står en biskopsvigning för Lutherstiftelsen i Finland).

Nå, hur det än går är ju Roland Gustafsson i realiteten redan biskop, precis som EFS:s missionsföreståndare i realiteten är (om man inte rent av ska kalla Stefan Holmström för EFS:s ärkebiskop, så många distriktsföreståndare/biskopar som vi har ;o).

Fast jag frågar mej nu vilket biskopsansvar Stefan tänker ta i äktenskapsfrågan. I fjol var ALLA samfund i Sveriges kristna råd överens om att äktenskapet PER DEFINITION handlar om ett förbund mellan man+kvinna. I år har det största samfundet med Anders Wejryd i spetsen övergivit denna definition, troligen p.g.a. ett visst riksdagsbeslut i frågan. Svenska Missionskyrkan med Göran Zettergren i spetsen tänker också av allt att döma överge definitionen och acceptera enkönade äktenskap även i kyrkan fr.o.m. 1/1 2010 (kyrkostyrelsen sammanträder nu i helgen, men lärokommittén föreslog det förra helgen). Svenska Baptistsamfundet med Karin Wiborn i spetsen tycks redan ha accepterat det, att döma av reaktionerna på Norrmalmskyrkans beslut i oktober.

Märk nu väl: Om Stefan Holmström och EFS-konferensen 2010 accepterar att EFS-präster anser två personer av samma kön vigbara till ett kristet äktenskap, då har också Stefan Holmström och EFS, som organisation, övergivit den definition Svenska kyrkan och alla andra kristna samfund stod för så sent som i fjol. Om man säger att pastorerna själva får bestämma, så tycker man att det är rätt OK med vigsel till enkönade "äktenskap", eller hur? Vi släpper ju inte frågan om kärleksfull, frivillig bigami fri (än så länge) att avgöras av enskilda pastorer - fast är det inte lite mesigt av Svenska kyrkan och EFS att invänta statens legalisering här? - och inte heller vigsel till syskonäktenskap (trots att halvsyskonäktenskap faktiskt redan är legala på vissa premisser). Alltså säger vi och Stefan Holmström inte alls att allt som varje pastor bestämmer enligt sitt samvete är OK, vi säger - om vi nämligen släpper saken fri till enskilda EFS-pastorers avgörande - att enkönade äktenskap (nb äktenskap i kristlig mening, inte bara relationer i största allmänhet) är fullt möjliga och helt OK för EFS-ledningen och Stefan Holmström. Det lär inte minst Mekane Yesus-kyrkan notera, och det lär knappast underlätta den kamp mot verklig homofobi som jag vet att många EFS-are, däribland jag själv, vill föra både här hemma och i Afrika. Leder pastorala undantag till accepterad queer-teologi, så får det vara.

Säger någon: ja, men Svenska kyrkan (läs: det politiserade kyrkomötet) har ju som kyrka accepterat kyrkvigsel till enkönade "äktenskap", och därför måste även EFS-präster vara fria att utföra sådana, ja, då säger jag: I så fall måste EFS omedelbart lämna Svenska kyrkan! Om kyrkomötet bestämmer som staten bestämmer (inte undra på när samma partier dominerar i kyrkomötet som i riksdagen) och EFS accepterar vad kyrkomötet bestämmer, ja, då har EFS hamnat i ett beroende av statsmakten som ingen missionsorganisation borde ha.

Samtidigt: sväljer vi INTE det "könsneutrala äktenskapet" kommer vi att hängas ut som nu sker med förre johannelundsrektorn, stiftschefen Esbjörn Hagberg i Karlstad. Tänk, han gick så långt som till att förklara sej beredd att välsigna alla ingångna partnerskap och helt ge "carte blanche" för homosexuella relationer, och han har nu skamligt svikit sin egen allvarsamma reservation mot äktenskapsdeformen och farit hem till Karlstad för att implementera den (som han själv menade stred mot Guds ord!) och manat till solidaritet med den - och ÄNDÅ blir han nu utstämplad av (S) som närmast rasist bara för att han egentligen ville bevara själva äktenskapsbegreppet som gällande man+kvinna och inte anser sej personligen kunna viga två av samma kön till just äktenskap! (Snacka om att få "bära åsnan"!). Pallar vi den stormen? Och gör vi det inte - hur pallar vi nästa storm när andra grupper går igång? Jfr även poeten Kristina Hultmans livsöde och Rfsl:ledaren Håkans tankar om arv och val.

Gud, gör oss kloka.

Svältsot och fettsot

Påskvänner!

Ser på min mage och konstaterar att den är i rundaste laget. Fettsot kallades det förr. Ett bra ord, tycker jag. En avmagringskur är inte fel. Höstens hälsokurs med kyrkan ska avslutas ute på sommargården Prästnäset i eftermiddag. Sen får jag träna själv.

Andra är i magraste laget. Vill gärna hänvisa till vad jag skriver på min andra blogg. Det är bedrövligt, för att tala som Svenska Mad, att vi kan skicka folk till månen men inte ordna mat åt alla på jorden.

Jorden ska brukas av alla,
alla gemensamt,
alla tillsammans,
den känner inga rika,
bara fattiga
som den föder.

EFS och alla trossamfund måste protestera mot Uganda och Litauen

Påskvänner!

Homofobi finns verkligen och har starkt bidragit till att Svenska kyrkan i kompenserande välmening övergivit äktenskapsbegreppet och börjat prata om fyrkantiga cirklar. (Jag brukar säga att Åke Green gjort mer för den nya äktenskapsdefinitionen än många andra). I Litauen blir det nu olagligt att framställa homo-, bi- och transsexualitet positivt (t.ex. prideparader blir alltså förbjudna, som jag tolkar det). I Uganda löper man linan ut och kriminaliserar utövad homosexualitet, precis som Sverige fram till 1944. En homosexuell förbindelse ska nu leda till fängelse- eller t.o.m. dödsstraff, enligt www.sr.se. Och positiv framställning av sådana är givetvis också förbjuden, precis som i Litauen.

Så hård är lagstiftningen redan i många av världens länder, t.ex. i Mellanöstern. Sveriges regering, men även Svenska kyrkan och våra fria trossamfund, måste nu reagera. Särskilt de samfund som inte gjort bort sej i äktenskapsfrågan - genom att nonchalera Jesus´ undervisning i Matteus 19 - har ett ansvar att nu bevisa att ställningstagandet inte berodde på homofobi och förakt för homosexuellas värdighet och mänskliga rättigheter. Jag tror också att moderat heteronormativa samfund och missionsorganisationer, som alltså inte spårat ur i ren queer-teologi, har större chans än andra att få baltiska och afrikanska regeringars och kyrkors öra.

Protestera mot de nya lagarna i Litauen och Uganda! Det finns en markant gradskillnad dem emellan, men i båda fallen kränks hbt-personer på ett alldeles oacceptabelt sätt. Det är ingen mänsklig rättighet att vem som helst ska kunna ingå äktenskap med vem som helst, men däremot att få vara den man är och uttrycka sej fritt utan att hota andras frihet att göra detsamma.

Jag behövde en nästa, var du där, var du där?
Jag behövde en nästa, var du där?
Och din läggning och hudfärg och språk gör detsamma,
var du där?

Rengsjö kyrka i novembersol.

Rengsjö kyrka i novembersol.

Bra, Anders Wejryd!

Påskvänner!

Det är numera omöjligt att betrakta Anders Wejryd som biskop eller ärkebiskop. Som ärkechef möjligen, och i vissa sammanhang som ärkenöt - som när han drev igenom den fyrkantiga cirkeln könsneutrala äktenskap och t.o.m. föreslog att man kunde skriva om Jesusorden i Matteus 19 lite mer könsneutralt och använda dem även när två män gifter sej. Dummare idé har jag sällan hört - inte ens övriga kyrkoledningen köpte ju den utan stämplade istället Jesusorden med "KAN UTGÅ" i den nya vigselordningen på Svenska kyrkans hemsida. (Vilket ju i o f s är nästan lika horribelt).

Det hindrar inte att miljödebattören m.m. Anders Wejryd gör en bra insats när han uppvaktar regeringen om klimatkrisen. Krisen på Afrikas horn, dess orsaker och konsekvenser, måste få mer uppmärksamhet nu i domedagstider, även om den enfaldiga äktenskapsdeformen drivits igenom med osedvanlig energi utan hänsyn till att vi hade behövt ägna den energin åt frågor om global överlevnad, världsmission (ej svärdsmission) m.m. (Varför är det f.ö. alltid bara de teologiskt konservativa som förväntas ägna sej åt viktigare frågor än äktenskap och samlevnad?).

Nåväl, jag uppskattar verkligen Anders Wejryd när han talar miljö- och flyktingfrågor. Det är hemskt hur vår överkonsumtion drabbar redan tidigare sårbara områden. Även K G Hammar var oftast rätt ute i dessa sammanhang. Men man kunde ju å andra sidan lika gärna ha Maria Wetterstrand som ärkechef i Svenska kyrkan som dessa herrar. Eller kanske hellre.

Guds värld är en skimrande gåva

till oss som dess yta bebor.

Men ack, hur den gåvan vi slösat

i trots och i bristen på tro.

Vindarna vaknar och vänder...

Påskvänner!

Nu börjar det hända saker. Redan tidigare har Gunnar Weman och Biörn Fiärstedt rutit ifrån om Svenska kyrkans nya äktenskapsbegrepp. Nu skriver Biörn Fiärstedt (biskop i Visby t.o.m. 2003) i Världen idag på ett sätt som nog inte Anders Wejryd (då Fiärstedts kollega som biskop i Växjö) riktigt väntat sej. "Teologisk härdsmälta i Svenska kyrkan".

Samtidigt inför Missionskyrkan och dess missionsföreståndare Göran Zettergren i all tysthet vigsel till könsneutrala äktenskap fr.o.m. årsskiftet (fast här har inte bara enskilda pastorer utan även hela församlingar rätt att vägra viga). Det beslutet lär dock, liksom Norrmalmskyrkans med baptisternas missionsföreståndare Karin Wiborns medgivande, hota det nya samfund som planerats i många år (SMK+SBF+MK). Man är långt ifrån konsensus i den här frågan och det har ännu inte gjorts någon reklam för deformen på samfundets hemsida (man kanske är rädd för att systerkyrkorna läser den?).

Det här kan bli riktigt, riktigt intressant. Det rör på sej. Men fler behöver yttra sej offentligt utan att förfalla till homofobi. Det är just den här sista äktenskapsdeformen med alla sina absurda konsekvenser (bl.a. när det gäller synen på faderskap) som drabbar möjligheten att diskutera saken ur ett brett pastoralt perspektiv med våra systerkyrkor i Sverige och världen. Låt oss be och bekänna.

Det finns djup i Herrens godhet

och dess gränser ingen ser.

Det finns värme i hans domslut

mer än någon frihet ger.

Hela stiftschefskollegiet bör avgå

Påskvänner!

Det var helt rätt att EFS var representerat vid Farsdagens (sic!) stiftschefsinvigning i Uppsala. Var vi representerade när K-G Hammar invigdes till ärkechef ska vi väl inte utebli nu. Vi är inga homofober eller fallosdyrkare.

Däremot bör HELA stiftschefskollegiet avgå vid årsskiftet, inte bara Eva Brunne och Tuulikki Koivunen Bylund. Jag har inte hört något av Hans S, men det ser ut som att han gör som åsiktsfränderna Esbjörn och Ragnar och manar till solidaritet och enhet samt ser till att deformen implementeras också i Lule stift. (Motbevisa mej gärna, Hans!). HELA stiftschefskollegiet har därmed skämt ut både sej själva och Svenska kyrkan inklusive EFS (ärligt: hur tror ni vi kommer att se på det här illa genomtänkta och föga legitima beslutet - kan en kristen kyrka alls rösta om sånt här? - om, säg, 5 eller 10 år?).

Men alldeles särskilt tankeväckande är det onekligen att Bylund och Brunne stiftschefsinvigdes just på Fars dag. Få teologer har gjort så mycket som de i ord och handling för att reducera det vårdnadshavande, närvarande faderskapet till något man både kan ha och mista. De har starkt bidragit till Svenska kyrkans lednings nuvarande absurda hållning, att det inte är någon som helst fördel för en 5- eller 15-årig pojke eller flicka med 2 föräldrar att, allt annat lika, ha en pappa jämfört med att ingen pappa ha. (I jämställdhetens namn tycker de inte heller att det är någon som helst fördel för en 2- eller 12-årig pojke eller flicka att, allt annat lika, ha en mamma jämfört med att ingen mamma ha). Men den Gud som vårdar sej om änkor och faderlösa ser också till de barn som nu med kyrkoledningens goda minne avlas fram till avsiktlig och planerad faderlöshet.

För övrigt vill jag bekräfta att jag i huvudsak delar kyrkoledningens syn på flykting- och miljöfrågor, samt instämmer i vädjan om hjälp till torkdrabbade i östra Afrika. Men Svenska kyrkan får gärna uppdatera informationen från september. Hur har läget förvärrats/förbättrats nu i november?

Tack för att jorden ger mat nog åt alla,

lär oss att ta av den i rimlig mån.

Hjälp oss att duka ett långbord i världen

som alla kan resa sej mätta från.